| HEM | ARTIKLAR | OM FÖRBUNDET | KONTAKT | RIKSFÖRBUNDET | LÄNKAR |
Andra artiklar
Kräftseminarium i Hanbo församlingshem

<2005-06-18>
Kräftseminarium i Hanebo.

 

Den 18 juni höll Fiskevattenägarna Dalarna-Gävleborg tillsammans med Hanebo-Segersta ett seminarium i Hanebo församlingshem om kräftor och rätten till fiske av kräftor. Till seminariet var Lennart Edsman från Fiskeriverket inbjuden som huvudföreläsare.


Det var en relativt bra uppslutning på seminariet med ca 50 deltagare.

Lennart Edsman föreläste om skillnaderna mellan signal- och flodkräftor och visade på det forskningsmaterial som fanns från Fiskeriverket och andra instanser.
Lennart menade att det var viktigt att avliva en hel del myter om kräftorna och att de ofta kunde ligga till grund för mer eller mindre olyckliga utplanteringar.

Till de vanligaste myterna hörde att:

  1. Flodkräftan är utrotad i Sverige.
  2. Flodkräftorna är inplanterade från början i Sverige och således att de skulle vara genetiskt lika.
  3. Det är hopplöst att återintroducera flodkräftor efter ett pestutbrott.
  4. Pesten lever kvar många år i sjöar fast än att kräftorna är utdöda.
  5. Signalkräftor växer tre gånger så fort som flodkräftor.
  6. Signalkräftor är immuna mot kräftpest och således aldrig drabbas av den.
  7. Planterar man ut signalkräftor får man ett bra kräftfiske redan efter några få år.
  8. Glesar man ut kräftbestånd så får man större kräftor.
  9. Flodkräftan hade ändå utrotats oavsett om man planterat in signalkräftan.

Lennart Edsmans föredrag var uppskattat.

Att flodkräftan är utrotad i Sverige stämde inte alls, utan det fanns många bra bestånd av flodkräftor. Däremot fanns det hot mot flodkräftan och det var som tidigare pesten, men den menade Edsman att man skulle kunna hindra om folk fick kunskap om hur den sprids.

Pestspridning

Kräftpesten sprids framförallt genom olagliga utplanteringar av kräftor. Folk vill få sitt drömfiske besannat och försöker därmed flytta, framförallt, signalkräftor från ett vattendrag till ett annat. Och då så gott som samtliga signalkräftor är bärare av pesten så innebär en sådan förflyttning att även pesten följer med till det nya vattendraget. Man kunde tydligt se att olagliga utplanteringar ägde rum, ty om det fanns signalkräfor i ett vattendrag så uppkom nya populationer snart i närliggande vatten, även om kräftorna själva inte skulle kunna ta sig dit. Detta var i dagsläget det största hotet mot den svenska flodkräftan. Man kunde även se att signalkräftor nu dykt upp i vatten som låg långt ifrån andra signalkräftvatten. T ex så fanns det nu signalkräftor i Jämtland och Västerbotten.

Tillväxttakt

Men att få det ultimata kräftvattnet med signalkräftor förblir oftast en dröm. Ty även signalkräftor kan fara illa av kräftpesten. Framförallt blir de dåliga av pesten om de hamnar i fel vatten. D v s att de stressa, t ex av surhet, metallförekomster, bekämpningsmedel eller annat som försvagar dem.

Inte heller är det säkert att signalkräftorna växer snabbare än flodkräftorna. Det finns inga studier som tyder på det som är utförda på ett tillfredsställande sätt. Det finns däremot risk för att signalkräftor blir att skapa dvärgbestånd. Anledningen till att så är fallet vet man inte, och en glesning av beståndet är inte säkert avhjälper problemet.

Återintroducering av flodkräfta

Att återintroducera flodkrätan kunde vra mer framgångsrikt än många trodde. Ser man till de forskningsresultat som fåtts fram så kan man se att återintroducering av flodkräftor lyckas i 60 % av fallen. Detta även om det tidigare funnits kräftpest i vattnet. Detta då kräftpesten måste ha en värd för att överleva och utan kräftor så dör den ut efter ett kortare tag (upp till 30 dagar).

Introducering av signalkräfta lyckades visserligen aningen fler gånger, i ca 70 % av fallen. Men flodkräftan är för svenska förhållanden mer värd och bör således prioriteras. Detta då det är en ursprunglig art, trots rykten om annat, vilket DNA-studier har visat.

Framtiden för flodkräftan

De viktigaste för framtiden var, menade Edsman, att man försökte begränsa pestens möjligheter att smitta andra vatten. Främst måste man få folk att känna till riskerna med att flytta signalkräftor till andra vatten. Men även kanotflyttar, fiskinplanteringar och fiskeredskap kunde föra med sig pesten mellan olika vattendrag. Man skulle således vara noga med att torka eller desinficera sina redskap, båtar och annat noga innan man tog dem mellan olika vatten.

Fiskerätt och rätt att fiska kräftor

Leif Lagerqvist och Ronnie Hermansson föredrog efter Lennart Edsman en kort genomgång om vem som får fiska och hur fiskerätten är stadgad i Sverige.


Leif Lagerqvist föredrog om fiskerätten och hur de upplåtit fisket i Väsmans FVO i Ludvika.

Den svenska fiskerätten utgår från fastigheter som innehar fiskerätt och således är det inte säkert att man har fiskerätt bara för att man har en fastighet som når ned till vattnet. Fiskerätt kan man ha även om fastigheten ligger långt därifrån. Ty fiskerätten tillfaller oftast skifteslaget och har följt med sedan gamla tider. Sedan har inte det förändrats med asvtyckningar av fastigheter och på så sätt äger bara vissa fastigheter, framförallt gamla hemman fiskerätt.

Men fisket i Sverige fördelas även på skiftade och oskiftade vatten. I skiftade vatten är det fastighetsägarna som äger hela eller en del av vattnets yta att fiska på, emedan oskiftade vatten äger skifteslagen fisket i. Detta medför att samtliga fiskerättsägare i skifteslaget har rätt att fiska på hela skifteslagets vatten.

Efter fördragen var det dags för panelutfrågning och allmän diskussion. I panelen satt de som hållit föredrag och diverse frågor om rent praktiska förhållanden dök upp. Främst var det problem med kräftorna i sig. Men även problem kring fördelningen av kräftfisket mellan skifteslagen ( i de fall som kräftfisket undantagits vid fiskevårdsområdens förrättande). Problemen kunde innebära att man gemensamt mellan skifeslagen satt kräftor i ett vatten, men bara vissa skifteslags bottnar hyste kräftor och på så sätt blev andra skifteslag utan kräftor fast de vart med och betalat.

Lunch

Som ett brott i paneldiskussionen serverades kolbullar, lingonsylt och lingondricka på sedvanligt manér då fiskevattenägarna i Dalarna och Gävleborg har sammankomst. Kolbullarna kanske inte var sedvanliga men väl att maten skall vara lokal.

Efter lunchen fortsatte diskussionen för att seminariet avslutades vid 15.00-tiden.


Kolbullarna var uppskattade och goda. Lokal mat för lokala organisationer.


Lunchen avnjöts i det gröna då solen hade en av sina bästa dagar så långt denna sommar.

Text & Foto : Ronnie Hermansson